Även om det kanske verkar som det så är det helt fel. jag ångrar ingenting i mitt förhållande och jag har lärt mig så mycke. jag vet att det gör ont men det går inte annars. jag ångrar inte våra bråk, även om dom kunde varit färre och jag ångrar inte sista natten med dig. jag ångrar inte första bion och jag ångrar inte veckan i sälen.
 men när jag tänker efter så finns det nog en sak. en sak som jag ångrar. och det är hur jag var i vissa lägen. hur jag överreagerade och blev ganska ledsen för små saker. men mest av allt så ångrar jag för varje gång jag skrikit eller högt rösten mot dig. och det är det ända jag någonsin kommer säga förlåt till dig för. och det menar jag.

vi har pratat nu och det e lugnt. jag är otroligt ledsen men jag kan inte låsa in någon. skulle inte vilja det heller. men att du har gått känns hemskt och det e jobbigt. men vet du, för en gångs skull på 1 år och 5 månader så ska jag kämpa för att komma över dig, inte glömma. för om jag glömmer så glömmer jag allt. alla dom fina stunderna. allt jag har lärt mig. och framför allt så kommer jag då glömma dig. och det skulle vara ett enormt MISSTAG! och sånna försöker jag undvika.

och det ända jag kan säga till dig är:

du är en underbar kille
du är jätte fin
vi hade det bra
jag tackar för allt
du har gjort mycke för mig
och jag tänker aldrig glömma dig
för om jag gör det
så kommer jag ångra det
för alla stunder vi har haft säger jag tack
och jag önskar dig lycka till i ditt liv och jag hoppas att vi ses igen
och om du någon gång har tråkigt
så kan vi träffas som vänner
och att glömma dig
skulle vara som att glömma mig själv.

Jag kan bara säga tack.