Jag drar in den kalla luften i mina lungor.
Jag känner det fuktiga gräset under mina bara fötter.
Jag springer fortare och fortare.
Bara för att komma bort från dig.
Den verkligeht jag lever i.
Och den jag har blivit.
Jag springer tills mina händer och fötter skakar av kylan.
Jag springer tills mina lungor inte längre kan andas in den kalla luften.
Jag springer tills mitt hjärta slutar slå.
Då ramlar jag ihop.
Ensam och kall.
Långt bort men ändå nära.

Då vaknar du mitt i natten.
Kallsvettig och gråtfärdig.
Det du vaknade upp ur var din dröm.
Men den fortsätter fast du är vaken.
Du fumlar i mörkret.
Tills du hittar ut.
Då springer du efter mig.
Ramlar ihop brevid mig.
Och ditt hjärta slutar slå.
När du ser mina ögon slutas för sista gången.
Att vi är vi och att bara vi är som vi.
Är ingen hemlighet.
Att du är jag.
Att jag är du.
Är det ingen som vet.

Tusen kramar till dig BÄSTA Katarina!!! <3