Jag avundas havets styrka. Jag avundas solens vackra sken. Jag avundas sommarens värme. Jag avundas livets gåva. Jag avundades en gång din styrka som inte längre håller mig uppe. Jag avundades en gång ditt strålande vackra leende som spred dig vidare till mig. Jag avundades en gång din värme som fick mig Att hållas kvar. Jag avundades en gång din gåva Att alltid finnas där i storm o lugn. Även om jag nu tvivlar så faller jag varje gång, om och om igen för dig o det glitter din närvaro ger o jag vet inte längre vad jag ska tro När jag kastas från kant till kant. Från Att finnas där till Att inte få plats. Från Att prata med dig om allt, till Att du berättar om någon som e bättre, någon som funnits där mer senaste tiden, någon som du hellre är med.