Av allt som sägs offentligt vågar jag inte längre ta åt mig något. Jag är rädd att det e menat för någon annan, men jag tror ändå och hoppas att det skulle va till mig. Förut hade det varit självklart men inte nu längre. Nu vet jag ingenting, och ingenting är säkert. för den dagen jag inte riktigt har tid, kanske det står någon bakom mig och knuffar undan och finns där på ett sätt som gör att du glömmer mig.